Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Livets stormar

När stormen rister i granens fäste
och skakar fåglens näste,
när vågor slår mot gyllene strand
och hittar främmande land
När skogens ängel lyfter mot trasig sky
jag vill med ängeln fly
och gömma mig från denna värld,
befriad från krams och flärd
Vila min arma kropp
som kört sitt sista lopp
mot ängelns mjuka barm
underbart skön och varm
Där vill jag alltid förbli
och skåda stjärnor
som sakta glider förbi




Bunden vers (Rim) av Kungskobran VIP
Läst 59 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2024-08-26 21:15



Bookmark and Share


  Anya VIP
Jaa man tar ju liksom inget med sig när man far....så krams och flärd kan vi låta bli. Relationer, som här när jag läser och skriver, det är det viktigaste tycker jag. Och förundran....
2024-09-04

    Lena Söderkvist VIP
Precis det jag känner när jag ligger i Mälaren och förvånas över att jag faktiskt flyter. Det är så meditativt. Jättefin dikt, både allmängiltig och personlig.
2024-09-01
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP