Om jag fick en stund till
hade jag samlat mina ord
på en text

kanske ett brev
bett om ursäkt
för att jag är sen

eller i en dikt

tagit din hand
hållit den varm

den hade vilat mellan
mina händer

och trots världen
som vrider och vänder

hade mina händer varit kvar

jag hade viskat om allting
som du inte visste
men som var

om hur mycket du var hos mig
som att du hade ett eget litet hus
skyddat från allt värdsligt brus

där jag tittade till dig lite då och då
när jag saknade dig
när jag behövde dig

du hade tittat på mig
dina ögon burit tårar
och du förlät att även
en älskare
sårar

och när orden spelade
på din trumhinna
visste du att kärleken
skulle vinna
mot våra öden
mot allting
till och med döden

och på något sätt
var inga löften längre brutna
när tiden stannade
och dina ögon
föll slutna