I en splitt av en sekund blev livet till ett mörker
När det grova hatet växer i kroppens dunkel
Och monstret håller på att vakna till liv, till liv
Börjar trasiga försvunna minnen att dyka upp
Sår fläks till nya och blodet sipprar utmed duken
På tapeten står vi, vid avgrunden till brinnande helveten
Där rökens mörker bränner inre organ till kol

I mörka, mörka avgrunder bor hemska, brutala monster
Och varje kropp besitter dess krafter, det gror sakta inom oss
Tills vi en dag inte klarar mer, det slår ifrån
Demoner, drakar, spöken, allt är historier
Men det psykiska spelet är en thriller
En kamp mellan det onda och det goda vi bär på
I väntan på att kroppen skall ge vika

Öppna sår brinner på hudens yttre, blod färger den vita duken
Trasiga minnen, förlorade sår, allt är en del av spelet
Vill inte se mer, monstret sover djupt inom oss
Låt kroppen få finna ro, låt den få finna ro
För det är på tiden att vi ger vika för det inre
Bara låter detta falla över oss, går ej att stoppa
Borde släppa taget, men kommer aldrig helt kunna

För så fort ögonen stängs, så fort dom tåras
Väcks minnen av det förflutna, det gångna
Och såren läker aldrig helt i det krossade hjärtat
Som, bit för bit, pusslats ihop, trots att bitar fattas
Tomrummen kommer aldrig försvinna
För varje dag, försvinner det en ny
Och bilden av livet tynar sakta bort
Tills kroppen ej längre orkar hålla ihop, hålla ihop