Till dem som kom innan
och plogade vägen -
äppelknyckskvinnan
i omspunnen sägen
och Succubus systrar
med vansinnesskratten.
Julias ljuslag
och mödrar i grustag.
Till Lilit som lystrar
på stegen i natten;
jag tackar er alla
när vi nu ska falla.

Till maktmotståndsmannen
som rivt barrikaden
där folkblodet rann än
i rännsten längs staden.
Werther förbannad
och Amos besannad.
Ni fantasiväsen
som gått fram i bräschen;
jag famlar er framfart
men faller, till skam, snart.

Jag höjer mitt krus
ned himlar som brinner
i gravsattas grus
som om sägner minner.
Jag höjer mitt krus
men är inte värdig
vår egen historia
med snedvriden gloria
går inte ihärdig
igenom de tider
som framtungt framlider.