När du kommer tillbaka hem
Finns inte längre det steget att ta.
Inte heller det inre ljus som du trodde skulle klarna.
Omenets fladder i luften gör sig nu gällande i stället.
Huset rör sig nu på en mark av lågor
Och blodsfyllda munnar trycker på
För att kyssa din kind.
Du stammar då du talar i drömmen.
Allt kommer nu att erbjudas till den döve guden.
In i atmosfären och in i ritualen
Bär fartygshuset din tvetydiga åkallan.
Ekande rop, men det finns inga segrar
I din mörka dröm om nedstörtandet.
Du ger honom hans rätt, fiendens huvud
Avskuret med glänsande ögon, dina ögon.
Rusar nu för att hälsa återkomsten av dig,
Att samla ihop din ande från jorden,
Askan från urnan som fyller ditt segel.
Orsakerna samlas i den hårda urnan.
Deras uppvaknande tar dig dit de går.