Mörka skuggor skingras stilla,
Glöden djup i själens vrå.
Nattens tyngd, en tysthet mild,
Ett svagt ljus vi kan förstå.

Genom svärtans täta skugga,
Tänds ett hopp om morgondag.
I vårt bröst en ängslan sved,
Men hoppets gnista lever kvar.

Glädje väckt av ljus så svag,
Drömmen bärs av bräckliga steg.
Genom livets ödsliga stig.