Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gamla värld

Mitt blod brummar
till landets svall,
mitt kött vibrerar
på den oändliga stegen.
Steg för steg
når minneståget min barndom.
Varje jordsmula
är en av mina celler,
återvunnet från mina drömmar.
Välkända vinjetter och slutare.
Gamla filmer kommer fram i ljuset.
Slingrande gator,
torg med tårfontäner,
statyer av önskningar
vecklar ut sig.
Dragspelsljud och gatumusik
blixtrar tillbaka in i sinnet.
Från stad till landsbygd.
Längs ådrorna av floderna
och små bäckkapillärer
rusar jag förbi ogräset
hos bleka sommardagar.
Jag kliver av tåget.
Luften sköljer mina ögon,
färgerna brinner ljust på iris:
Det här är min blå vagga,
bergmatrisen.
Här ligger jag ner
liksom med utspridda vingar
och sjunger ett lågmält
välkomnande.




Fri vers (Prosapoesi) av lundagatan
Läst 65 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2024-08-30 07:50



Bookmark and Share


    Elsa Wik
Mmm fin.
Många fina strofer, bl.a.;
"Mitt blod brummar
till landets svall,
mitt kött vibrerar"

"Här ligger jag ner
liksom med utspridda vingar
och sjunger ett lågmält
välkomnande."

Ja det är fint.
Helt enkelt!


2024-08-30
  > Nästa text
< Föregående

lundagatan
lundagatan