Jag är så rädd för att dö.
Är det därför jag dras till de döda ?
De bara ligger där, tysta och
döda.
Den här kyrkogården är lummig
och omgiven av gamla bodar
från 1700-och 1800-talet.
Allting hör ihop.
Så dött
ändå så otroligt livgivande.

Här ligger bland annat
i varsin grav
de tre offren för Bodom-morden
som begicks 5.6.1960 vid Bodom träsk, Esbo.

Den mest misstänkte, en f.d. busschauför,
lever än och bor ca 400 meter bort från oss.

Jag ser honom då och då.

Och trots att han frikänts två gånger
i rättegångar med 50 års mellanrum
fryser mitt blod till is var gång han dyker upp.

Jag tycker att han och de borde byta plats.

Och om Tomas Tranströmer får bestämma
så kommer det ock att ske.

I sinom tid.

I sinom tid.

Det är de levande
som gör mest ont.

De som inte kan
leva.