Då Erik sitter ned på ringen och trycker,
tänker såväl djupt som lågt, hoppas han
på att nu ringer snart mobilen.

Och mycket riktigt, mobilen ringer just
där han hunnit befinna sig i tjugo sekunder.
Han svarar dock inte,

låter bara signalerna gå fram och låter
telefonens röstbrevlåda ta samtalet.
Är det från hans ömma

moder så brukar det bara vara några
rasslande ljud, för hon har inte lärt sig
att ens kunna lämna

ett meddelande. Vill inte prata med en
inspelad robotröst 'tala in ett tocken
meddelande efter tonen'.

Så orkar han inte svara 'den lata jäveln,
så kan det vara', är nog det tänkta buds
kapet. (Känn inte igen dig).