* En dröm från natten som var

om att vi var några som åkte 

Ut på havet i en båt som kantrade

Dagen fylls av vemod och sorg

Över utebliven tillfredsställelse

Kort är vår stund på jorden

Så länge som man lever

Bland evigt svallande havsvågor

Är jag försjunken i tankar kring svårigheter

En fågel kvittrar melankoliskt

Ge inte upp ditt hopp

Havet och bergens prydnad

Skulle överleva oss

I framtiden finns de kvar

Med ständiga förändringar

Som inte liknar oss och vårt sätt att leva

Om var och en är unik på sitt sätt

Säg mig någon som inte är någon??

Jag simmar mot strömmen i havet

Och drunknar i havets djupa håla

Sedan kommer den eviga vilan

Båten sjunker till botten av havet

Bergen gråter och sörjer oss drunknade

Det var som om havet skulle överleva oss

Taleptox Skrev

Den 20240831

<+>