Starka händer på din hals; gör det inte ont
Under det hårda greppet, när allt det rymmer är sömn?
Men snart låter det dig gå, dit drömmarna håller tätt.
Lossar bara greppet, och du går fri och alert,
Med varje påverkan från greppet anpassad till din takt.
Men inte med principen som ledde dig dit,
Som bryskt ansatte dig, för att sedan mystiskt försvinna.
Vilken hjälte som helst som stirrat in i dess ansikte
Insåg att viss modighet är inte som man trodde.
Och om du vandrar tillbaka med tomma händer,
Osårbar för den hemliga maktsfären,
Blir du spöket som tar de steg du själv inte kunde ta.
Men sedan uppenbarar sig smärtan, som visar sina sår,
Genomskinlig i solljuset, när du väl har vaknat.