Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Spinndrift

Jag växte upp bland kvinnor,
milt talat, som kurvorna på snäckskal.
Dock, sega som havre,
vindslagna som orkanväggar
och strålande som lysande pärlemor.
Vi samlade havsrankor
då vi blev uppkastade på bensanden.
Hjälplösa mot det stötande havet.
Överlevande, som strandad drivved.
Nio tanter stod ensamma
med fötterna planterade isär
mot vind och vatten.
I ett snäckskal
hör jag min mamma sjunga
"Pappa har gått ut på sta'n."
och vi rockar tillsammans
till vågornas rytm.
Nu, en familj av män,
med tunga vapen och svett,
sitter med armbågarna på bordet,
bär ormskinnsstövlar,
skjuter rådjur i apelsinlundar,
håller trimmade jakthundar.
Men i snäckan
hör jag ännu hennes röst,
"Pappa har gått ut på sta'n."







Fri vers (Prosapoesi) av lundagatan
Läst 67 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2024-08-31 14:00



Bookmark and Share


  animan VIP
Får mig att associera till (mytologiska) gestalter från gamla tider …
2024-09-01

    Elsa Wik
Undebar

2024-08-31
  > Nästa text
< Föregående

lundagatan
lundagatan