Långa gator,
långa gator att vandra,
raka vägar, raka vägar att gå,
och dör vi,
vi går,
långa vägar att vandra.

Vad är vår historia,
är det sant det som viskas
långa vägar, långa vägar att vandra,
är det sant det som viskas,
att våra skuggor saknar ansikten
långa vägar,
som gapar
långa vägar att vandra?
Är det sant det som sägs,
det som viskas?
Är det sant att vägen bakom
oss är borta,
försvinner med tiden
slukas av slukhål
att vägen bakom oss
den svarta hunden,
inte finns,
att våra minnen inte finns?
Att vi är historielösa,
den svarta hunden
våra skuggor
gapar
att vi bara berättar sagor,
när vi viskar,
långa gator,
långa vägar,
långa vägar att vandra.

Den svarta hunden,
han förföljer oss,
han sitter gömd i skogen,
ser på oss med
sina blanka
tefatsögon,
blanka som porslin
blanka som månen
blanka som det svarta havet
han sitter i gränder,
sitter i gränder,
och väntar
ligger i skuggor
och väntar.

Vi går förbi,
på långa gator,
gator av
mosaikgator,
gator där vi,
krossade glasbitar
fogas samman i våra händer
bilder ur en bilderbok,
illustrationer ur en saga,
illusioner,
illusioner,
som vi viskar till varandra,
"akta dig för hunden."

Barnen drömmer,
om den blå fågelpojken,
om den blå fågelpojken,
drömmer barnen.
Barnen drömmer,
om den blå fågelpojken,
med vingarna brutna,
blå som skuggor,
läckerut friheten
de drömmer om frihet,
men flyger de aldrig.

Andra drömmer om ett hav
andra drömmer om svart hav,
om snöstormar som kväver,
den stora svarta hunden,
som kryper närmare,
den stora svarta hunden,
den stora svarta natten,
det stora svarta,
omsluter oss,
natt efter natt,
efter natt,
efter,
dagar flyr längs,
långa vägar att vandra.