Lidandet och Döden
slinker in genom min dörr
mer regelbundet nu
än förr

De stannar bara ett tag
men de lämnar alltid kvar
något svårt att göra sig av med
att ha i förvar

Med ett Trots
som gränslar till rädsla
håller jag mig vaken
för fler katastrofer
men hör och häpna
i skymningstimmen
skuttade Glädjen in
med sina små ljusgröna hopp
som lät sig förvandlas till skott
åt mig att plantera

- Tacksamheten noterar
ännu balanserar vi
på Livets Arena!