Sagan om Teresa (som kanske heter något annat)
är en smula krokig. I alla fall så har hon låtit und-
slippa sig att när hon 'faller ifrån', så upphör hela
världen att existera precis samtidigt.

Att jag känner på mig att det är hennes egen slutsats,
kan bero på att tonsättaren Sibelius, han med Finlands
stolthet verket 'Finlandia', trots att en boende i väl
Helsingfors, som är inföding, aldrig

skulle komma på tanken att kalla landet hon bor i
för något annat än vad det heter på finska. Du vet
nog att det namnet är fem bokstäver, börjar på S
och slutar på i. Jag menar bara att

om världen och universum finns till för att Teresa
skall ha någonstans att leva sitt liv och existera där
någon tid, så kan en ju undra varför människor
brukar påstå att planeten vi bor på,

har funnits något längre än bara litet över femtio
år eller så. Fast det känns ju roligt att höra henne
prata på om att hon själv är huvudperson i den där
berättelsen om sig själv. Vi andra är

bara 'statister', nödvändiga för att hon har behov
samt inte skall behöva känna sig direkt ensam här
och där i världen. Tanken på att alltsammans här,
inklusive min egen möjliga existens,

att det bara är något som kanske förekommer i ett
manus till en bok eller en teaterpjäs. Den tanken är
något som Teresa inte vill varken kännas vid eller
riktigt som trivas med heller.

Teresa försöker ibland att ha 'som fasta åsikter',
om företeelser som bara är påhittade. Som i en
film, teaterpjäs eller bok. Trots att handlingen
är påhittad, om det nu går att

lita på att den är det. Det går ju att som utgå ifrån
att den är det. Det som skulle kunna tala emot att
världen är till för en enda människa, är tanken som
stundom att det finns 'regler'

om än något som oskrivna, vilka skall kunna gälla
andra. Vilka en kan strunta i, deras problem alltså,
om verkligheten bara skulle vara till för en enda
person. Och vi andra, till skillnad

från den som då förutsätts är huvudperson och resten
är en sorts miljö av statister, blott väntande på den då
som komma skall. Så även om nu Teresa skulle vara
en sådan huvudkaraktär, för vilken

vi andra blott är simpla tillskyndare, varför skulle då
'problem' med exempelvis barnuppfostran komma
'på tapeten' och ta upp tid samt plats i den mån de i
så fall gör det. Frågan är väl kanske

om Teresa ens är medveten om sin roll som själva
'toppen av isberget'. Anta en stund att någon annan
eller exempelvis allas liv, var och en för sig, har som
betydelse. Då kan just tanken på

'barn måste få vara barn', en ifrågasatt roll och betydelse.
Det skulle ju kunna vara direkt farligt att låta devisen
'barn få vara barn', om det samtidigt fick utgöra och där
innebära en eller flera vanskliga

händelser. Som en direkt fara exempelvis, i stunden
eller mera på sikt. En teori som vill säga 'barn måste få
vara barn', måste helt enkelt ha undantag från reglerna.
Annars skulle nog 'samhället' paja

rätt omgående. Så tesen 'barn måste få vara barn' kräver
helt enkelt en hel massa undantag från föresatsens litet
luddiga budskap. Exempelvis så är ju människan ett barn
om det är mellan noll och arton år,

juridiskt sett. Så om barn gör sådant som bara vuxna,
människor över arton år, förväntas göra, så kommer
väl händelsehorisonten i 'ett annat än bara tänkt läge?'.
Om du som är över arton begår

antingen ett brott mot samhällets regler eller i alla fall
mot reglerna om vanliga sätt att agera på, exempelvis
hur att kunna uppföra sig, hemma och utanför hemmet.
Om Petra tar en vas och kastar i golvet,

hemma hos Greta och Torsten, då går väl det en smula
'utanpå' vanligt beteende. Till och med barn bör väl
kunna få ta ett visst ansvar för sina handlingar? Eller
vill du få prova på hur att själv bli offrad?