Det vi hade var tid och det solbelysta havet
och kärlek till kärleken
och den stora frågan
steg ur havet likt ånga
men den försvann i havets skum
och nu är du är långt härifrån,
eller snarare,
jag är långt ifrån där du nu är.

Och det som hänt är som sanden i ett timglas
som sakta rinner ifrån mig
det jag hade blir mindre och mindre mitt
men också sårbarheten, felbarheten
försvinner bort i det förflutnas myller.