Transparanta tårar,
ett genomskinligt hav,
öar som svävar i villfarelse,
öar som svävar, som hägringar,
hägringens röst,
har du sett månens baksida?
Har du sett skalet av en apelsin?

Jag såg en blå jungfru vila i skyn,
jag såg en blå flicka,
en blå jungfru,
där havet flätas samman,
där trådar av sanningar och rädslor,
där båtarna inte längre seglar,
där en apelsinskal,
ligger på ett bord,
där månens baksida,
ligger som ett skalat hölje.

En orange karta,
skalad som en elefant,
skalad som en elefant,
som flyter runt i ett hav,
ett hav av vävar,
vävda sanningar.

Tre män sitter i en sagobåt,
i en båt fiskar de sagor med nät,
i en båt berättar de sagor för barnen,
barnen som är stora,
barnen som äter,
barnen som seglar där det inte går att segla,
går där de inte kan gå,
äter sanningar,
äter sagor,
äter barkbåtar,
äter månens baksida,
och ett nät av lögner och drömmar.

Vem är inte en blå pojke?
Vem är inte en pojke med vingar?
Vem är inte ett segel,
på månens baksida?