Vad det är härligt att leva

när jag sitter i mitt konfusiusbo

lossande på min inre själsliga tyngd

i hopp om förlåtelsens gåva från självaste Aristoteles

vad det är verkligen härligt att leva

men det blev varken bättre eller sämre

snarare tvärtom med tanklösheten den skeva

efter blevo påkommen naken ännu vackrare

vad det var härligt att leva

efter havsbadet runt min bleka svettiga lekamen

rundören värmde sälkroppens lyckliga simtag

barndomens minnen var själens lag

... tillbaka till framtidens hoppfullhet.