Gyllene tider, en mild bris viskar stilla,
Genom höstens träd, där löven sakta faller.
Nätterna blir kalla, stjärnorna vill gnistra,
I indiansommarens ljus, där tiden stannar.

En skymningens kyss, en viskning från naturen,
Som omfamnar oss i höstens varma famn.
Med varje andetag, en känsla av puren,
När dag blir natt, och natten blir till dröm.

Så låt oss vandra, hand i hand, i skymning,
Där varje steg är fyllt av höstens sång.
Och i den stilla brisen, finns en aning,
Om evighetens löfte, tidens gång.

För gyllene tider, i höstens milda sken,
Är minnen vi bevarar, om och om igen.