ibland under vissa stunder
när hösten nalkas
och vemodet
antyds i trädens allt mer gulnade bladverk
så kan jag ligga i soffan och lyssna på Bach
eller Chopin
och drömma underbara drömmar om att urinera
i grannens brevinkast
jag föreställer mig hennes min på morgonen
när hon går till hallen för att hämta tidningen
och urinen har flutit ut på golvet
och skapat en gul sjö innanför dörren
detta ger mig den djupaste tillfredställelse
jag tänker också på en annan granne 
som bor två trappor ner
en äcklig borgarbracka som ljuger och snackar skit
som gör närmanden
på de unga tjejerna i huset, hans dräglande blick
när han ser tjejernas ben på sommaren
under vissa stunder
när Bach får vardagsrummet
att fyllas av vår och grönska
så tänker jag att jag tar en hantel
och går ner till honom
hans inställsamma, falska leende när han öppnar dörren
och jag krossar hans käke med hanteln
så att de krasar underbart från det krossade käkbenet
lugnet som sprider sig i min kropp
fåglarna som lyfter från träden och seglar viktlöst
över taknockarna
och grannen som gurglar i sitt eget blod på mattan
denna vackra, underbara dag
som ständigt kommer tillbaka till mig
som söker mig
när jag ligger i den blå soffan och
lyssnar på Bach
och allt ligger insvept i
ett lättsamt och skirt
sommarljus
Bachs toner är som fjärilar
bär min kropp mot de högre höjderna
för några ögonblick viktlös
och behaglig
när ingenting annat existerar