förintelse

poesi                  kraftfält 

   du är alltid  likgiltig

   det är likgiltigt

det är    sjögräs

kanske någon form av strandväxt 

                              och sedan poesin

som röntgen , genomskärning

som skallbenets måttenheter

                              vi trär nålen och tråden

    genom ögonen

på mannen som ligger på obduktionsbordet

vi syr och vi ser

poesin

syr och den ser

       är villfarelse

                        blå villfarelse

syr genom ögonen på obduktionsbordet
       vackrare än stjärnornas likgiltighet

när vi syr

  genom    utplånade ögon

         poesins     förintade  ögon     

                                          smälter som glasyr

över ditt gap

    jag längtar     dit      igen