Trögsimmad med ormbettsreflex

Rycker mitt vraköga

Luften har varnat

För vrålhårets grimage


Men en laddad varm kula

Med ett fyrverki

Har avgått i kroppsgången

Som kompakt komprimerad tärning


Och vinden blir plötsligt en rockring runt mitt finger


Ikväll gör gryningståren inte comeback

En komplett gnista finns...