Genom spindelns väv
anas silverfärgat vatten
dimman följer bergen
en ensam kråkas kraxandet
välkomnar solen
som speglar sig i vattenytan

Luftbubblor på ytan
efter en fisks andning
bakom min rygg
blå himmel

Vinden tänjer maskorna
i spindelns mät
lockar bytet

Fackelblomstren
överblommande
ljuset i världen
tycks långt borta

Du sitter osynlig
på stolen
i drömmen
försvann ett barn
under en flygresa

För ett år sedan
stod vinbärsbuskarna
under vatten

I år
har vi ännu
ett krig
vem bedömer
människans värde

Vem pratar om
rätten
till att kasta första stenen

Hur många stenar
får i så fall
kastas

Jag anar stenarna
i sjön
men
inte bergen

©Eva Hedlund fd Langrath 2024