Vi var sex år
min kompis och jag
vi hade inte börjat skolan än
men vi önskade vi hade

Åååhhh
där kom den där gulliga killen
vandrandes stigen genom skogen
på väg till skolan mitt i vår by

Vidar var sju år och jättesöt*

Plötsligt stannade han
och sökte med blicken
efter något på marken

vi låg blick stilla
bakom stenen
han fick inte se oss

Efter en stund
verkade han ge upp sitt letande
och fortsatte sin väg
mot skolans håll

Jag och kompisen smög fram
till platsen där han stått
våra hjärtans prins

vi sökte också på marken
efter det han förlorat
och fann snart en knapp
som suttit på hans duffel

En brun läderknapp
med en gyllene ring bakpå
det blev vår skatt

Vi tog med den till vår koja
ett naturligt utrymme
inom tre stenväggar

det fanns en liten avsats
mitt i en av väggarna
där placerade vi vår skatt
den bruna läderknappen

vi bestämde att vi fick turas om
att ta hem den över natten
och lägga under kudden
och drömma om honom

våra drömmars prins

Vi var sex år
min kompis och jag
idag är vi sextiofem

Våra drömmars prins
valde någon annan
och vi hittade andra prinsar

Knappen vet vi inte
vart den tog vägen
men minnet av den består

genom alla år




*tillagd reflektion 59 år senare