Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Minnenas Mörka Dager

Vaknar upp i dimmans vita dunkel
Ögonen ser inte långt i dess täthet
Ännu en dag med ångest, saknad och ensamhet
kroppen skriker av en hård smärta
Börjar bli gammal, svårt att vilja inse
Men förstår inte varför hjärnan inte kan släppa
Varför hjärtat slår i takt för din skull
Önskar det vore vi, nu är livet blott en duk

Med dig var allt så klart
Det skulle vara vi, familjen
Nu är den andra dagen ej lik den första
Men varje dag medför enorm smärta
Det känns i varje muskel, varje del
Önskar jag kunde lägga ditt hår bakom örat
Smeka din hud och beröra
Men kroppen är trasig
Och du har gått vidare

Varma tårar har blivit vardag
Klumpen i magen har blivit till en standard
Det vore en tragedi om hjärtat skulle sluta pumpa
För varje andetag, för varje hjärtslag
Saknar jag det som varit
Saknar jag dig som person
För du var mitt allt
Du bar mig på dina axlar
Höll mitt liv i schakt
Och i din varma närhet var jag trygg
Nu är du ett minne blott

Önskar du var här med mig, mitt hjärta
Få delat livets glädje och sorg med dig
Nu rinner tårar allt som oftast ner
När saknaden utav dig blir ohanterlig
Och kroppen går in i panik läge
Önskar att mitt hjärta fick vila i din mjuka famn
En sista gång, en sista gång
Att få äran att dö i dina varma armar
Önskar livet vore enkelt, saknar dig
Du har satt hjärtat i brand
Och allt som återstår är tomhet
En svart klump av sorg är det som finns kvar
Men du är lycklig, det är allt som räknas




Fri vers (Fri form) av Spiken VIP
Läst 28 gånger
Publicerad 2024-09-07 21:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Spiken
Spiken VIP