Måntyngden doppar sin vita pensel i det
nattsvarta tjärnet.
Bonden lutar sig mot eken och följer sin skugga
som sakta går bort mot sädesfälten.
Kyrktornets klocka stannar igen.
Och dimmorna klär de döda i grå milda kläder.
Att bära tills dagen gör de nakna igen.
Så som insikter klär av sig inför sanningen.