Tomhet, eko, det är oändligt stort
Bortom murar, bortom horisonter
Ett universum i en liten kropp
Så mycket skådespel, så mycket lek
Smärta, okunskap, hat och illvilja
Bortom räddning, men ändå mänsklig
Köttslig kropp, fylld med blod
Men ett skal, en tomhet, ett eko på våran jord

Tankar som svävar alltmer åt det groteska
Det liv som kommer efter döden
Utforskande känslor vill så gärna se
Det som göms dolt bakom spegeln
I en annan värld, i ett annat universum
Där himlakroppar kolliderar i väldig fart
Och liv ej kan existerar mer

En känslolös kropp, ett eko i det oändliga
En oändlighet som sväljer oss helt
Tid, tid som rinner bredvid
I en flod av känslor sakta ner
Och där dalen vid flodens mynning
Är ett paradis i våran utopi
Tomhet, eko, ett skal av symfoni

Vackra toner, vackra färger
Men ingen ser, ingen uppskattar
Bortom gränser, bortom horisonter
Vi är ett papper som aldrig ler
Ekande brus, berg av grus
En kropp som sakta bryts ner
I en annan värld, i ett annat universum

Tomhet, eko, känslorna rasar alltmer
För varje dag som passerar
Varje dag som solen så vackert går ner
Tappar kroppen fästet lite, lite mer
Och döden blir alltmer lockande
Med dess mystik, med dess lugna harmoni
Ett evigt liv i tystnade, ett evigt liv i dess varma famn