Jag jagar mig själv i spegelskärvor

en sammansvärjning mellan glas och bensplitter

lirkar mig fast

En öronbedövande påfestning minns jag så väl 

Att jag stod där med händerna över öronen i ett rum fyllt med ljud som bara dånade högre och högre 

när jag taglar ur mig ljud 

bedövande, nästan att man behöver öronproppar 

Mitt hjärta verkade ge ut helt fel elektroniska signaler, Mina dalar når så pass djupt att jordens mitt inte är nog i min fantasidränkta hjärna

Jag häller syra i ögonen

helheten är för mig alltför många pusselbitar för att mitt sinne skulle kunna placera dem i rätt fas i livet 

Sångerna säger mig ingenting, inte på riktogt iallafall

oförstådd, i bitar. det är här mina ben sågas av

Dagligen levererar jag en pantomim utav den jag egentligen är

Aggressionsskådespel i högsta grad