Han ställde sina mörkröda tofflor 

där han hade ställt dem i två års tid. 
kysste godnatt och lade huvudet på

glänt just i springan mellan dörr och 

månens sken. Hans skäggstubb lyste 

där han log åt allt och knappt ingenting. 

Svor åt porträtten och loskade i fantasin på dem 

alla så att han riktigt såg slemmet hänga längs med 

ramarna- bildades en pöl. 

skolan, vården och det förlorade landet hade han 

för länge sedan slutat tänka på. Men det låg alltid 

som en tröst i den mjuka sängens släta satin. 
fötterna som han lät hänga utanför. Tårna som 

spretade i frihet.