Hur kan vi veta vilket språk
som är världens verkliga språk
hur kan vi veta vad som är sanning
hur kan vi veta vad som är sant
hur kan vi vet att båtarna är
nergrävda i gröna
kullar gröna hav
gröna kullar
gröna hav

hur kan vi veta
var den svarta
hunden är när
vi inte ser den

var tänker den
blå pojken
den blå
fågelpojken

vad tänker dockan som
ligger kvar på kullen
Men om dockan inte ser månens baksida,
ser den då sig själv,
eller ser den oss, fast vi är borta?
när den vänder i tankarna
över ett landskap
en citron
en knottrig yta

Citronens yta, knottrig som universums gräns,
men mjuk som fostervattnets tidlösa eko.
Och där, mitt i vinden, en blå pojke –
en blå pojke eller var det en stjärna som föll från himlen?

vad tänker en knottrig yta om den tänker
tänker den då på en naken
kvinna med vingar
tänker den då på en barkbåt
som flyter längs en bäck
en bäck där alla universums stjärnor
speglar sig
speglar sig i fostervatten

Är vi fostrets dröm,
eller drömmer vi oss själva tillbaka?
Och om vi är där, i floden,
var är vi då, när tiden rinner förbi utan klang

fostervatten genom
genom vår drömmar
dagar av sanningar
blå dagar
blå fostervatten
gröna kullar med
kanske nergrävda båtar
två torn som klingar utan
klang

två torn som aldrig sett havet
bara gula ängar där vinden
kysser regnvåta
kysser så det svider i kinden på dockan
kysser så det svider i ögat
på den lilla pojken
på den lilla pojken i sin barkbåt

En pojke i en barkbåt – är det en pojke?
En pojke som inte längre är en pojke,
men båten, båten finns kanske inte,
bara kullar, kullar som böljar utan vatten.

Är pojken verkligen en pojke,
eller bara en skugga av ett skepp?
Och om skeppet seglar,
är det då vi som driver bort från jorden?

jag tänker så
som stjärnorna
jag tänker
att det sitter tre män och en svart hund
att de sitter där i en båt och berättar sagor
att de sitter där
när solen sakta flyter fram
floden sakta flyter fram
att tre män och en svart hund berättar sagor

att små barn i små barkbåtar
revar sina segel
vaggas till ro
vaggas

Är det fostervattnet vi seglar genom,
eller är vi fostrets dröm?
Är det stjärnorna vi bär i våra segel,
eller är vi själva stjärnorna som väntar på att tändas?

när tre män
i en båt
en svart hund
i en båt
sakta antagligen sakta
rinner ner för floden

I floden där båtarna kanske flyter,
eller är det floden som flyter genom båtarna,
eller flyter vi alla genom båda, utan att veta vilken väg som rinner?

Vad är språk,
om vi aldrig visste vad floden sa?
Och var det seglen som viskade,
eller var det stjärnorna som vi
som redan fallit?