Till saken
Du vet om saknad och längtan
En dröm i en öken
Du är mänsklig törst
Hundens skall i natten
I det som var och är som nu
Som alltid
I för konstig kärlek och berusad själ
Molnens skiftningar
Som det vi vet i varandra utan anspråk
Utan dom
I vaggan av en kropp
Dagarna vi vet och sinnets tråd i det som låter
Som rör sig utan ord
Allt i ett rum och inget mer
Eller utanför
Som bestämt, som borta
Vi vet om tiden och dess stål
Som förändringen utan ändring
Utan oss och bara naturens sken
I stunden
Nu i yxans tristess som ingen ser
Nerven i varje flisa
Meningen med allt
Som vinterns budbärare
Timmen
I förståelsen om något
Minnet av ett minne
Existens om inget annat
Floden och arvet som rinner där
Rinner bort
Och aldrig blev ett val
Blott tom historia över öden och omkring huden
I det som gömmer sig
I oss