när jag tänker på dig
längtar jag
efter den jag var
i ditt sällskap

Du bad mig formulera
tankar jag ännu inte satt ord på
Du bad mig precisera
det som ännu svävade i ovisshet

Du fick mig att
tänka det oerhörda,
vidröra det ännu orörda,
låta vågskålarna avgöra
det oavgjorda,
se det ofulländade
utan att söka fullända

När jag tänker på dig
saknar jag
den jag var
i ditt sällskap

Ditt rum blev ett svängrum,
ett spelrum, ett luftrum
där jag fritt kunde
Tumla runt,
en atmosfär, där
jag kunde andas
livselixir

När jag tänker på dig
trånar jag
efter den jag var
i ditt sällskap

dina frågor
tvingande mig
att finna förmågor

tankar utan ord
Fick sin form
Vid ditt bord

Hypoteserna uppenbarades
Sambanden förklarades


Utopierna föreföll möjliga,
algoritmerna löjliga
och dom stela normerna
rent av böjliga

I en annan kontext
hade vi kunnat vara
dissidenter
delinkventer
renegater
eller rebeller

men vi blev rent av
redlöst berusade
på själva livet

När jag tänker på dig
längtar jag
efter den jag var
i ditt sällskap