Man berättar för folk om sin utbrändhet, men de börjar att prata frenetiskt om rean på IKEA, ICA och Biltema och utlandssemestern. Man säger att man är slut, men då är det mycket viktigare med installation av en app på mobiltelefonen. Folk stänger ned sin kärlek, medkänsla, det är det stora problemet. Man får till slut ett: tänk positivt och optimistiskt i alla lägen så ordnar sig allting per automatik, i ansiktet och man känner att man håller på att gå ned i en slags permanent psykisk och själslig koma. Mamma och pappa som har varit döda i en evighet manar mig till att ta mig i kragen och rycka upp mig. Att jag måste anpassa mig till det friska och kloka samhällets normer och värderingar och sluta vara så vrång och obstinat. Till slut återstår endast katterna som aldrig sviker med sin otroligt fantastiska kärlek. Lägenheten är ostädad. Min kropp känns som efter en triathlon. Det regnar. Människorna hungrar efter en sann verklighet. Jag befinner mig i depå och kommer kanske aldrig ut på banan igen. Kaffet och snuset smakar finemang. Måste till ICA Nära idag. Kroppen protesterar. Tillförsikt och förtröstan. Samhällets smått vansinniga speed. Dimman i huvudet. Jesus som aldrig sviker. Leif GW på TV ikväll. Världen har aldrig varit galnare än vad den är nu. Jag ska göra en tallrik fil med musli. Jag är en blomma som behöver vattnas. Jag är ett kosmos som längtar efter att bli utforskat. Det är rea på IKEA, ICA och Biltema. All den ömhet jag känner för människorna och som
vill explodera i ett ljus av hopp och glädje.
Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Det skulle behöva göras en landsomfattande exorcism. Tiden skulle behöva backas tillbaka till 70-talet. Lars Norén som Statsminister.
Tala med mig, det är så jävla kallt och mörkt.
Det pågår en rea på IKEA, ICA och Biltema.