Jag vägleder mig in i buskarna.

Mitt bland bladen mellan mig och mig själv så finner jag någon form av självstillhet. 

Där jag landar. 

Faller ner på knä och ber till högre makter.

Försöker finna svar där dem inte finns. 

Bevittnar händernas kylighet i vårvärmen. 

Gömmer mig. 

Bortom ödet finner jag tystnad.

Likt döden svänger jag av. Mitt på stigen mot livet. Förstår ingenting alls.

De få ynka ljusstrålar som kastas mot mig i mina ögon. 

Beundrar, 

Förundrar,

Granskar,

Upplever värmen en kort stund innan steget jag tar,

blir det sista som blir av.