När en varg förlorar en kamp mot en annan varg och inser att den inte har någon chans att vinna, erbjuder den förlorande vargen lugnt jugularen till motståndaren, som för att säga "Jag förlorade, låt oss avsluta det."
I det ögonblicket händer dock det otroliga.
Den vinnande vargen är oförklarligt förlamad.
En tusenårig kraft hindrar honom från att döda den som ödmjukt erkänner nederlag.
En primalmekanism, inbäddad i DNA eller bortom, sparkar in den segrande vargen och påminner honom om att arten är viktigare än nöjet att eliminera sin motståndare. Vilket underbart instinktivt urverk!
Ingen skulle kalla den övergivna vargen för en fegis, ingen skulle kalla den förlamade medkännande, bara miraklet inträffar.
Varken segrare eller besegrade.
Båda vargarna flyttar iväg och livshjulet fortsätter.
Och detta är känt som: Ödmjukhet. ??
___________
källa: net