Vicevärden bor själv på första våningen, fast han håller hus på alla tjugo våningarna. Waldemar fixar sprickor här och där, flyttar undan farliga föremål, torkar av ledstrången och polerar hissknappar, ja, håller atmosfären tipptopp i trappan. På så vis får han sänkt hyra som lön.

Om översvämningar drabbar trottoaren utanför entrén, blir det Waldemars arbete att rensa brunnarna från löv, pinnar och skräp. Senare skottar han bort snön till lämpliga vallar och kryddar med grussand.

När brevbäraren har råkat spilla post på det offentliga golvet, är vicevärden strax där och plockar rätt på varje kuvert, som han stoppar i vederbörande dörrar (här vill man inte ha några fastighetsboxar).

Skulle någon kissekatt ha irrat sig in genom porten, tar Waldemar gladeligen på sig uppgiften att locka ut varelsen.

Ifall hissen blir stående i fel läge, kan vicevärden visserligen varken fira ned korgen eller bända upp gallret, men han kan smörja gångjärn och förbereda så att spegeln därinne är putsad (dessutom retroaktivt vara behjälplig i att hantera posttraumatisk stress).

Fem hushåll återfinns på varje plan. Tjugo våningar är nästan lika många som i den gamla julkalendern. Ner längs kullarna ligger nästan bara tolvvåningshus. De blir här dubbelt så små som denna sagolikt högsträckta kolossen.