Den blå fågelpojken
flyger, sväver, svävar,
svävar i vinden,
gör avtryck i vinden
men vinden är stilla.
Eller är det han som står stilla,
vi som är stilla
vilar på vinden
och han som rör sig genom oss?

Han sitter i en båt
sjön är väldigt stor
båten är en ö
båten är en trädgård
båten är en trädgård
levande master
levande segel
vingar som segel


Han sitter själv
han ser sig själv
han ser sig blå

Han ser på oss, men ser oss inte.
Vi är bara suddiga konturer,
vingslag som aldrig sjunger
vingslag som aldrig sjunker.
Eller är vi de som ser honom,
en blå fågelpojke som inte kan flyga,
men ändå svävar över kullarna
som är vågor
som är kullarna.

i varje ord vi säger,
den ligger där
men säger vi orden,
säger vi orden
eller säger de oss?

Vi kan inte veta,
men vi vet ändå –
det är alltid nu
nu vågorna rullar
vågorna rullar in,
rullar in över stranden
in över stranden och bygger tystnaden
en utsträckt citron
sjunde vågen
den sjunde av sjunde vågen
den sjunde av den sjunde av den sjunde
sjunger, vinden sjunger.
det sjunde uppdraget
har ni hört hur vinden sjunger.


Den blå pojken, han vinkar,
men kanske är det vinden som vinkar åt oss,
eller är det vi som vinkar åt vinden?
Sanningen är att sanningen inte finns,
bara gissningar,
bara kalkyler
klarsynthet
gissningar

Båtarna under marken,
de rullar som vi rullar,
utan att flytta sig,
utan att röra sig.

Den blå fågelpojken,
insvept i sina vingar
kvinnan med vingar
insvept i sina vingar
insvepta i segel
svepta i tåga
svepta i i vinden