Glass och Coca cola till frukost, delikat.
Kärleken är en mycket hotfull smärta.
Varför ska man bygga upp någonting
i livet när man ändå i slutändan ska dö?
Gud vad jag älskar stesolid med vodka.
Man kan intellektualisera, reflektera och filosofera över sina gamla supertrauman.
Dock att komma i direkt kontakt och konfronteras med de är en helt annan sak,
ett svart snurrande kaos av desperation
och förtvivlan, skräck, fasa, surrealism.
Allt medan den svårt dysfunktionella psykoterapeuten mitt emot briljerar med
sitt bländande intellekt. Man faller i en
bottenlös avgrund och det ingen som
kan hjälpa en eller lindra mardrömmen.
Bristen på medkänsla skapar vårt mörker.
De kristnas förakt för svaghet är allra värst.
I det här samhället får man inte vara svag.
Den självgoda Kalle Anka-psykiatrin som
bara gör allting värre, en förödmjukelse.
Ens hem som är en sanitär olägenhet.
Föräldrarnas betongförnekelse en spark
i magen på den som ligger ned förstörd.
Deras vanvårds förödande konsekvenser.
Övrig omgivning, ett kollektiv euforiska
zombies med sina älskade mobiltelefoner.
Katterna som tydligt signalerar att matte
mår mycket sämre igen och en mobil
som nästan alltid är tyst. Livet ett straff.
Den utslagna människan skrämmer iväg
trygghetsnarkomanerna, ego-svikarna.
Gud kommer att straffa dem hänsynslöst.
Mitt i det kolsvarta kan man ibland skönja
ett svagt ljus av kärlek och hopp, men sen
blir allting som vanligt igen, ett hysteriskt
sammanbrott, och att ligga i fosterställning.
Det här samhället lider av en skriande brist
på kärlek, och av helt vanlig anständighet
och själv är man en ond och värdelös skit.
De självgoda svenskarna som sviker och förolämpar utan att ens lägga märke till
det, och som stolta hyllar sin sjuka livsstil.
Älskade Gud varför har du övergivit mig?
Livet är någonting fullständigt meningslöst.
Den underbara lockelsen att ta livet av sig.
En alldeles blank gravsten som ingen hittar.
Jag ska gifta mig med Pernilla Wahlgren
och börja designa mina egna lyxiga kläder.
Man måste ha en hög målsättning i livet.
Mögliga matrester över hela mina golv.
Jag höll på att svimma av trötthet förut.
Har inte duschat på flera år på grund av
mitt mycket allvarliga trötthetssyndrom.
Jag går i skogen och gråter, kramar träden.
Sjuka ungdomar som hånskrattar åt mig.
Socialtjänsten som har gett upp för länge
sedan och jag också. Leif GW och jag är
av samma skrot och korn, jag ska ringa
honom någon dag. Jag är innerst inne en skötsam, ordentlig och proper människa
med stark integritet. Jag har varit hemma
hos Statsminister Ulf Kristersson. Vi drack
konjak och diskuterade problemet psykiatrin
som bästa vänner. Jag sov i hans gästrum
och passade på att stjäla en del dyra prylar.
Kom inte och säg att jag har dålig kontakt
med verkligheten. Björn Borg kommer sen
och ska lära mig att skjuta en rak backhand. Jag är en attraktiv kvinna i mina bästa år och
jag saknar inte uppvaktning och hyllning. Folk spanar efter mig på stan med vördnad och aktning. Min utstrålning är som solen. Jag är en grandios superstjärna som har fått anbud från Hollywood. Allt har jag att tacka Sverige för som gett mig så mycket kärlek och beröm. Så sluta att klaga. Om vi alla hjälps åt så kommer allt att bli kärlek. Sverige är ett bra land. En himmelsk frid lägger sig över allt.