Här vacklar jag i årets höst
och ålderstrappans lutning                                            
med livets läxa i mitt bröst                                   
till vårens skolavslutning.
Min sommars nittonhundratal
är blivet anno dazumal
i årens tidsförskjutning.   

Här vinglar jag, plus åtti år,   
på ättestupans branter
och räknas, som jag nu förstår,
bland gubbar och bland tanter,
på fyrtitalet barnsligt blå,
numera lika vintergrå
som mina anförvanter.

Här vacklar jag och vinglar jag
som fordom höll balansen
i livets ystra vardagslag,
i vår- och sommardansen.
Nu väntar jag i höstens brus
på vilan där i himlens hus
långt bortom livsruljangsen.