


![]() Foto från eget album Stjärnorna har slocknat men ljuset når oss ändå
Som i en parentes mellan två oändligheter lever vi människor. Det mest ofattbara som de små, små smulorna i botten av byxfickan. Suddiga skrivtecken som borde ha fått vingar och gripits av termikens uppåtgående vindar. Utflykter som vi skulle haft för att upptäcka det ursprungliga, det som definierar de band som skulle förena just oss i livets flöde. Den kontext, berättelsen om oss. Jag saknar dig, min pappa. Lånar en dikt ur Per Wästbergs diktsamling ”Förtöjningar” som jag tycker beskriver mina tankar inför livets cykliska gång: ”Något blev aldrig sagt, bara nästan. Minns det svagare nu- Ett ljus som tränger in mellan tegelpannorna på vindstaket. Det är något som inte fungerar- likt vinterstela fingrar på en flöjt. Träden återgår till sten. Men stenarna bildar en skog.”
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Lars Thorelli
![]() Läst 48 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2024-09-13 12:25 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Lars Thorelli ![]() |