Händerna kallnar årstidsvis

Nattens drömmar förlorar mig cirkadiskt
i övertydlighetens morgonljus

Dagen rasslar in styckevis,
flörtar med möjligheter,
flackar ögonvråimpulser,
lägger kort på bord,
listar ställningar att ta,
kratsar kreativitet att applicera,
förelägger skulder till en själv
att arbeta av;
projekt att ansa & förfina & tydliggöra,
vartefter,
i långvariga texter
i multipla visningsversioner
- medan kroppen försöker hålla stånd
på vägen mot version sjuttiosex

Hösten tröstar
med täta volymer av Gaston Bachelard
och luftiga dito av David Hinton

Dagen flashar korta befönstringar
av borden och skan;
lägger fram bläck & blyerts
& tomma A-fyror,
medan medan skjuter somligt
fram mot zenit
och simultant ursäktar sig
med förhandenvarats luckrande upp
av pågåendet
med den här yttringen;
förfluten så snart sista ordet är sagt
och dagens öppna blick förlorar sig