Du solen som i skymning av alla årstider, finns i ljus som i mörker som i finaste av liv i din skapelse till som av ett under.

I som så vackert för alla cykler, höstmörkret, vårdagg sommar som vinterskrud.
Du kurar ut dig på kvistarna, gungandes, där dagsformen innerligt oavsett.
Synliga emellan träden och dimman morgon som afton sträcker du dig.
Solstrimmor ut på intrång, strålar som låg som hög som djup ja på Bergens olikartade konturer fäster dig.
Gran upp till topparna som toppar högst lika som i en tävlan i bergen syns sig fästa. Färgskiftningar i sköna, gröna rodnande solens nedgång, sig kuvar.

Svajandes växling in sig på nytt där du bakom bergen sakta sänker dig, bort. Synas skridandes ner som i väster, för ännu att gry till ny dag.

©Rakel Stenmark