Nätternas kobror.
Svarta som lenaste dun.
Som om hösten inte vore nog.
Dess viskning som solmogen bigarrå.
Sufflösen har glömt all sin text.
Vad gör det när tiden går baklänges.
Whiskeyn tröstar mig med isbitar av ametist.
Själv ligger jag i badkaret.
Bubblor och lotusblad.
Befriar mig från livets smog.
Oskuldsfull som första snödroppen.
Någonstans hörs gårdagens mummel.
Men nu.
Bara nu.
Alldeles.
Alldeles.
Svart.