Jag kastar mig ut
på träningsrundan;
landsvägscyklingens hårda sång
om mig,
kroppen en ormig viskning
över racercykelns arkitektur;
andningen djup och effektiv
genom skogarnas flimrande slagskuggor
mellan Morjärv & Boden;
356:ans släthet
mellan Degerselet & Skogså
den nya sidenvägen,
just lagd, lagd igen & vältad,
svart som livets ursprung,
ännu fri från de vita markeringarnas
Joni Mitchellska övertydlighet

Rytmen bär mig uppför motluten,
lyfter mig över passen,
genom motvindarna
i kadensens mäktiga matematik

Höstdagen bygger kylans brutala vägg
i fartens riktning,
genomlupen i den GripGrabtätaste hättan
och huvan som smiter åt
som den ystraste kättja;
de varma, tjocka, amerikanska cykelbyxorna
från Pearl Izumi om ben, underliv och buk;
fartvindarnas pålitliga jumpsuit
mot alla väderdemoners försök till prostatit
och urinvägsinfektion;
de elastiska hängslenas tajta grepp om axlarna
en taktil återförsäkring in i Aiolos rike,
och ett kvadratiskt fårskinnsstycke,
egentligen avsett för hästarnas anklar,
mig delgivet ur Annas sadelkammare,
nerstoppat över könsorganet
och dess omgivningar,
upp över buken;
rustningen kompletterad
med Vaudes ogenomträngliga damasker,
som håller fossingarna varma
i båd kyla & väta,
medan ett par långärmade merinon
från Icebreaker
tar sig an bröstkorg och armar,
toppade med en tunn, gul skaljacka
från Craft,
och ett par polariserande solglasögon
över de slipade glasen mildrar intrycken
när träningsboken fylls
med cykelstatistik
ända fram tills svartisen lägger sitt täcke
av livsfarlighet över sidenvägens asfalt
mot Åskogen & Skogså,
och rollern på övervåningen får slita rullar