Vår skogsjö är ett öga som ser rakt in i himlen
Stigen runt slingrar sig som ett smycke
och gångbroarna – svävande över vattnet
som tankarna i en ömsesidig dröm.
På våren rör sig sjön som bröstkorgen
och fåglarna faller likt fjolårets skikade brev.
Rösterna börjar nyfiket att viska
om vad som döljer sig bakom morgonens dimmiga ridå.
När sommargrönskan brer ut sina händer
blir sjöns två bryggor till språngbrädor för barnen
De försvinner in i det glittrande
och framträder sedan på scenen för att soltorka.
Hösten kommer alltid smygande, med sin svalkande stillhet
och drar oss tillbaka i en hemlighet som blivit lite för tung.
Bladen virvlar upp i en sen dans innan frosten
Men vandringskorna och löpstegen, fortsätter att sätta spår.
Tillslut när vintern lägger sin hand över skogen
går vi alla med mer långsammare hjärtslag.
Medan människor glider fram över yta
simmar livets tysta rörelser under isen
i drömmande strömmar mot ett avlägset
och lockande, men återkommande ljus.