När den lille Rydolf flyttade in på första våningen var det mest för att slippa åka hiss (vilket lyckades i många år). Emellertid de sista dygnen har gubben tvingats stiga in i hundratals hissar, i och med arbetet som postpaketbudbärare (både kväll och morgon). Orangea väggar fyller hela hans höstliga sinne med aptitretande vanmakt (för att inte tala om riktigt rysliga kulörer, typ tunga gamla branddörrar som målats oskyldigt rosa). Atmosfären är solig mitt i det nattsvarta, och känns nästan som att ha hamnat i yttre rymden (där man paradoxalt nog är väldigt instängd).

Tydligen har Rydolf kommit ut ur korgen varje gång (hittills). Det stärker tilliten till världen och höjer självförtroendet flera grader (i samma takt som allt sjunker ute i oktobers glasklara råfukt). Fast kroppen skulle fortfarande få panik - ifall psyket verkligen blev fast i hissen en sekund eller triljoners (utan tecken på dörrens öppningsbarhet). Givetvis finns det folk som går avsevärt värre öden till mötes, som drunknar mitt i Europas utbredda skyfall eller brinner upp på polaris (fast nu är det ju här som han är).

((((Hemma hos Herr Hypertäät själv är läget förmodligen helt som vanligt, vartenda papper lika halvsorterat som plaggen över pianot - bara det att apparaterna slumrar medan den gamla dockan sitter klarvaken, ty det lär ta ett par extra runda timmar före han får krypa in i sin mysiga kvadrat ånyo.))))

Tystnaden slår emot den sömnlösa publiken, varje gång en branddörr stängs och nästa öppnas (som genom trumhinnan i en ändlös kulvert). Det förekommer att folk har monterat upp förväntansfulla skåpslådor på sin egen våning (inte bara de kollektiva boxarna vid entrén). Den lille Rydolf registrerar lukter efter spöken som har strukit sig mot murbruket (eller rostiga rör som likafullt är vid god vigör). När gubben hittar tillbaks ut till sin elektriska arbetshäst, står ekipaget besynnerligt nog alltid kvar (det händer t.o.m. att batteriet inte har hunnit släckas ned, om försändelserna icke överstiger fyra).

Så gott om fickor ryms i hans nya dräkt, att allt från nyckelknippor till androider funkar att pressa in (parallellt med cykelpump och reservdruvsocker). Rydolf blir en smula YR av alla vindlingar som trapporna tar sig, när han trippar ned direkt efter uppfärden (såväl snabbt som sakta). Däremellan irrar han mellan rätt dörrar, som den postpaketbudbärare han är (och länge var även bland villagränder). Merparten har lämpliga namn på sig, varav somliga närmar sig gränsen till det märkliga (medan några enstaka bara verkar finnas i fantasin, precis som man kunde tro om Rydolf personligen).