Midnatten så långt bort.
Men inte så långt bort som vintern.
Ändå jag känner deras kalla tunga.
Längs kroppens konturer.
Sval bris så nära.
Kittlande smärta viskande svart.
Blåser bort tvivlets magnolia.
Tvekar inte ens litegrann.
När trasdockans sista andetag anas.
Räddar varje liten stund.
Av äkta närhet.
Blundar fastän inte.
Blåsten ett stilla regn.
Småler samtidigt hjärtat smälter.
Tatueringens bläck min gråt.
Adjö du vingklippta sommar.
Vi ses kanske igen.
När mörkret inte längre segrar.
Kyssen av porlande glitter.
Vänder mig om i sängen.
Somnar med mina minnen.
De som förde mig hem.
Hem mitt slott där mina drömmar föds.