


Att tillsammans uppfinna en lösning på ett problem
Ibland så känns livet som i Hasse & Tages film Att angöra en brygga med sällskapet på segelbåten som aldrig kom i land, eller de kom i land till slut men då var festen över. Att ha så otroligt sköna drömmar om en härlig kräftskiva tillsammans med sina bästa vänner, kräftor, sprit och andra kulinariska höjdpunkter. Att bära på så fina förhoppningar som grusas när allt skulle bli så bra. Att som barn och ungdom ha fantastiska visioner och idéer om hur vuxenlivet ska bli. Man ska bli arkitekt, rockstjärna eller psykoterapeut, men man insjuknar i psykisk sjukdom redan när man är 11 år och det är ingen som lägger märke till det. Man hankar sig fram och håller en välmående fasad utåt tills allt ballar ur i gränspsykos, bipolär sjukdom och till sist det gigantiska dråpslaget psykosen som väller in som en tsunami och krossar jaget. På det glada lågstadiet var det bra när man byggde lego och läste Tintin och drömde om att bli arkitekt eller varför inte fotbollsproffs? Pappa som gick under och tog livet av sig. Frånvaron av hjälp, stöd och full support i jättetraumat. Det var då som de storstilade visionerna om vuxenlivet började klinga av. Det har gått snart 50 år och vissa drömmar har gått i uppfyllelse men en psykosomatisk trötthet/utmattning sätter käppar i hjulet. Man tänker på människor som väntar år efter år på att det riktiga livet ska börja. Som segelsällskapet i filmen som gav upp till slut. För många misslyckanden och fiaskon kan kännas knäckande. Självkänslan som störtdyker. Människor i omgivningen som tröttnar på en tills ens liv består av nästan ingenting och man sitter på akutpsyk för 14 gången och man skickas upp till Lindesbergs klinik men får fortfarande inte rätt diagnos och följdaktligen inte rätt medicin. Men drömmarna som man hade som barn lever kvar och en känsla av kärlekens mirakel och glädjen som exploderar och gör natten upprymd och ljus. Vad gör man på en segelbåt när det är stiltje och festen pågår på land och det inte finns någon lösning på problemet? Man slår sina kloka huvuden ihop och uppfinner en lösning.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
![]() Läst 35 gånger Publicerad 2024-09-18 22:14 ![]() |
![]() ![]() ![]() Johan Bergstjärna ![]() |