Ett vitt staket.
Med vingar.
En duvas vingslag i snön.
Bildar änglar.
Så länge jag behövs tröstas.
Finns du här.
Så länge du sörjer.
Finns jag här.
Natten så smärtsamt glittrande.
Som Himalaya salt i öppet sår.
Ändå du och jag finner varandra.
Sittandes på en varsin stol i köket.
Med blickarna i varandras blåa hav.
Närsomhelst kan magin vara bruten.
Men just i denna stund.
Luften som andas passionens andetag.
Vi är varandras tavla.
Vi är varandras konstnär.
Vi smeker varandra med mjuka penseldrag.
Sakta musiken ebbar ut.
Verkligheten endast ett ögonblick bort.
Men vi vill hålla kvar stunden bara ett litet tag till.
Jag följer dig.
En bit på vägen.
Till det vita staketet.
Du vecklar ut dina vingar.
Flyger iväg.
Som den duva du är.
Det som stannar kvar.
Är kärleken.
Till livet.