I mörka tider själen går,
i skuggans land där hopp förgås,
krigets sång är allt vi får,
i ödets väg är mänskligheten bunden, fast.

Kanonsång och land som brinner,
människors framtid, drömmar förloras,
genom natten skriket finner,
bara mörka moln som hinner fram.

Svältens kalla famn vi möter,
hungerns skrik i natten hörs,
barnens tårar, hjärtan blöder,
drömmar brustna, hoppet törs ej våga.

Ödet mörkt och vägar karga,
mänskans prövning, kamp så hård,
vad är priset för din vilja,
varför måste jorden alltid gnaga?

Från det mörka hörs en röst,
en viskning svag, en drömsk protest,
trots all sorg och krigets larm,
finns där ljus, en strimma, en väg tillbaka .